Kulturarvet som måste bort

Idag är det knäpptyst i den gigantiska turbinhallen i Barsebäcks kärnkraftverk. Symbolen för en politiskt laddad era försvinner. Vad händer nu med platsen?

Denna artikel har tidigare publicerats i Tidskriften Stad nr 14.

Text och foto: Kolbjörn Guwallius.

_mg_5354

Reaktorbassängen ligger idag öde och reaktortankens lock ligger avlyft på bassängkanten (till höger i bild). Kranen i mitten användes när bränslestavar skulle bytas.

Tystnaden är påtaglig inne i den stora, öde betongbunkern som tidigare var i centrum för en intensiv politisk debatt. Vi går genom ett öde korridorslandskap, i ekande, höga trapphus och åker industrihissar.

Reaktortanken ligger sval i sin bassäng, dess lock som tidigare skyddade mot livsfarlig strålning ligger upplyft på bassängkanten. För att få komma in hit har jag fått ikläda mig specialkläder och tofflor. En dosimeter hänger tyst i bröstfickan, strålningsrisken är bara teoretisk. Maria Taranger, kommunikationsansvarig på Barsebäcksverket, påpekar att hennes mätare aldrig har gett utslag sedan hon började arbeta här ett par år efter att den första reaktorn stängdes 1999.

_mg_5372

Den enorma turbinen i Barsebäck 2, där förångat vatten med högt tryck drev generatorn som producerade el.

– Dosimetern är så känslig att den kan ge utslag utomhus på grund av kosmisk strålning, men här inne skyddas vi av betongen, säger Joel Aronsson, informatör på Barsebäcksverket.

Maria TarangerEn ny besökare utan guide hade lätt kunnat gå vilse, men Maria Taranger och Joel Aronsson rör sig vant i det nedlagda kärnkraftverket. Eller, nästan nedlagda. För även om Barsebäcksverket inte längre producerar utan snarare köper in el sysselsätter det ett 50-tal personer.

Joel AronssonDe arbetar med att avveckla verksamheten och med att visa besökare runt. Det sista förbrukade kärnbränslet lämnade Barsebäck efter att verket togs ur drift 2005, men just nu byggs ett mellanlager i betong för radioaktivt kontaminerade interndelar som plockas bort ur byggnaderna. Syftet är att komma vidare med demonteringen i väntan på att ett slutförvar blir färdigt i Forsmark. Sedan ska alla byggnader rivas.

Barsebäcksverket ligger på delvis utfylld mark längs en kustremsa friköpt från släkten Hamiltons fideikommiss. Det byggdes i början av 1970-talet som ett av de första svenska kärnkraftverken på den svenska udde som ligger absolut närmast centrala Köpenhamn. Avståndet är bara två mil, men bygget påhejades entusiastiskt av Danmark som då var på gång med egen kärnkraft. Senare föll kärnkraften i onåd och fokus flyttade till riskerna – verket var ett potentiellt hot mot den danska huvudstaden. ”Tack, ni svenska vakttorn. Men plutonium tvingar vi dansken på knä”, säger Ernst-Hugo Järegårds karaktär i tv-serien Riket i en ikonisk replik som sammanfattar hur laddad debatten var.

Idag är hotet borta, men verket står som ett monument över en tid när Sverige växte sig starkt som välfärdssamhälle och industrination och behoven av billig energi tycktes oändliga. Från början planerades för fyra reaktorer. Nu stängs istället de svenska kärnkraftverken ett efter ett. Men vad ska hända med dem?

Verken måste enligt reglerna bokstavligen jämnas med marken för att den ska kunna friklassas. Ett alternativ som skulle innebära ett bevarande av byggnaderna finns alltså inte. Idéer om energimuseum, konsthallar med mera göre sig icke besvär. Ingen motsvarighet till Tate Modern, alltså, det gamla oljekraftverket i London, som byggts om till konstmuseum.

_mg_5396

På den här platsen vill kommunen i framtiden se ett torg och en bred strandpromenad.

Men eftersom den kilometerlånga kustremsan i Barsebäck inte omfattas av strandskydd har kommunpolitikerna siktat in sig på anläggningsområdet. Det är sällan så här attraktiv mark tillgängliggörs för ny bebyggelse. Att bygga längs andra delar av den skånska kusten är otänkbart. Hela kusten räknas som ett riksintresse där nya tätorter inte får etableras.

Platsen för Barsebäcksverket liknar andra före detta industriområden som omvandlats till bostadsområden. En plan, låglänt yta, attraktivt belägen precis vid havet. Här finns dessutom natursköna områden direkt inpå knuten och goda pendlingsmöjligheter inom en expansiv storstadsregion samtidigt som exploaterbara ytor precis vid kusten kan räknas till fåtal. Lysande utsikter, alltså?

Enligt den fördjupade översiktsplanen finns plats för ca 3 000 bostäder på dagens tomt. Ambitionen är att göra sjöstaden till ett internationellt föredöme i att visa hur man kan omvandla en plats för kärnkraftsproduktion till attraktiv stadsmiljö. Sjöstaden är tänkt att bli självförsörjande på förnyelsebar energi och bygga på innovativa idéer för energi och klimatanpassning.

_mg_5422

Kylvattenkanalen kan bli ett framtida inslag i stadsbilden om Barsebäcks sjöstad förverkligas.

Kommunen vill bevara den befintliga djuphamnen och göra om den till en småbåtshamn. En grävd kanal från Öresund som leder 350 meter in i området och har använts för intag av kylvatten är också tänkt att bevaras.

Närmaste ort är Barsebäckshamn, en by med flera hundra år gamla anor, belägen cirka 1 km bort och med drygt 400 invånare. Avståndet till den större orten Löddeköpinge och E6:an är 4,5 km. Löddeköpinge har drygt 6 000 invånare. Barsebäcks Sjöstad är tänkt att rymma ungefär lika många.

fojab_fordjupad-oversiktsplan-kustzonen-kavlinge_1387178159

fojab2

Illustration över Barsebäcks Sjöstad av Fojab Arkitekter.

Men vägen från kärnkraftverk till sjöstad kantas av problem och det är osäkert om planerna någonsin blir verklighet. Länsstyrelsen är emot planerna. Myndigheten anser att riksintresset för kusten ska gälla även den gamla industritomten och man vill inte se några nya sjöstäder. Dessutom räknas tomten som ytterligare ett riksintresse – för energidistribution. Remissinstanser, inklusive de nuvarande ägarna, ser möjligheter att enkelt koppla till exempel havsbaserad vindkraft på den redan befintliga elinfrastrukturen.

Som om det inte vore nog saknas idag politisk majoritet i kommunen för att genomföra de hyfsat konkretiserade idéerna. Moderaterna har varit drivande bakom utvecklingen av sjöstaden men Liberalerna, Centern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna vill hellre att området används för till exempel energiforskning i framtiden.

Om 20 år är Barsebäcksverket hursomhelst helt rivet. Men någonting nytt har då troligen ännu inte hänt på platsen. Det menar Mats Rosén, näringslivschef i Kävlinge kommun, som tidigare hoppades att sjöstaden skulle kunna bli verklighet.

Mats Rosén– Nej, jag tror inte det. Det är så långa processer. Vi hade hoppats att man om tio år skulle kunna anmäla sig till bostadskön. Men signalerna från Barsebäcks kraft är att det är rivet, men lämnat som ett brownfield (dvs. en industririvningstomt).

En rapport som Riksantikvarieämbetet gjorde efter stängningen visar att flera såväl närboende som tjänstemän och politiker betraktar Barsebäcksverket som en del av Sveriges industriella kulturarv, men att de inte nödvändigtvis förknippar det med att verket borde bevaras som ett monument.

Nedläggningen av Barsebäck är fortfarande en känslig fråga i Kävlinge. Många ville bevara kärnkraftverket, men när det nu är avstängt är det lite av ett öppet sår som man vill sluta.

– Nuvarande politikergeneration känner en bitterhet. Vi blev av med ganska många jobb och mycket högutbildat folk med unika kompetenser, som genererade näringslivsaktiviteter runt omkring, säger Mats Rosén.

Mats Rosén tror att det trots allt blir någon form av minnesmärke på platsen.

– Jag tror att man kommer att vilja markera det på något sätt. Kävlinge identifierar sig fortfarande som en kärnkraftskommun, säger han.

_mg_5431

Barsebäcksverket sett från sydost.

Maria Taranger säger att hon kommer att sakna Barsebäcksverket. För henne är det självklart att verket har ett kulturhistoriskt värde även om det är praktiskt omöjligt att bevara byggnaderna.

– Det är historia som försvinner, en nutidshistoria som är väldigt politisk, som är intressant och som sedan plötsligt inte finns längre. Det handlar om industrihistoria och teknik, hur man har sett på det och vad det har gjort för Sverige. Hur kontroversiellt det än har varit för andra människor så gillar folk häromkring Barsebäck. Det gör någonting med bygden när man först blir tvångsstängda och sedan måste riva det och landmärket försvinner, säger Maria Taranger.