Artikel i Dagens ETC och bokkapitel. Under sju års tid har Strandudden i småländska Nissafors kuskat runt i medierna som det främsta exemplet på ett blivande svenskt grindsamhälle, utan att något hus har byggts. Få har uppmärksammat planernas verklighetsförankring, ekonomin i projektet och de många egenheterna bostadsspekulanterna behöver acceptera.
I ett kapitel av min kommande bok Grindstaden: från portvakter till gated communities berättar jag historien om de storstilade planerna på ett lyxigt, inmurat boende vid en vackert belägen sjö utanför Gnosjö.
Jag berättar också om hur projektet har brottats med överklagade detaljplaner och bygglov och om att ekonomin i det väcker en mängd frågor. Varför vill revisorn inte bevilja styrelsen ansvarsfrihet, varför finns en koncernstruktur med bolag i Schweiz och stiftelse i Liechtenstein och varför hävdar en hittills okänd man att han är projektets verkliga huvudman som verkar från kulisserna?
De lyxiga, specialritade lägenheterna ser nu på grund av bygglovsproblemen ut att ersättas med helt vanliga kataloghus – om någon vill och vågar investera i projektet.
Hela historien finns med i boken som kommer ut den 27 maj, men redan nu har jag skrivit en artikel baserad på delar av materialet för Dagens ETC. Läs den här…
Uppdatering den 3 maj: Min granskning i Dagens ETC fortsätter med helt nya uppgifter. En färsk dom i förvaltningsrätten slår fast att stiftelsen i Liechtenstein har använts i ett försök att fly svensk beskattning. Lånepapper fabricerades när Skatteverket ställde frågor, visar Skatteverkets utredning bland annat. Läs fortsättningen här…