Det handlar ofta om kön när hon målar. Och hon målar på väggar. Nä, inte sådana där kukar som finns klottrade på snart sagt varenda skoltoalett i hela världen, utan kvinnors kön. Det kön som vi länge inte riktigt haft ett ord för i språket.
Kolbjörn Guwallius har träffat konstnären Carolina Falkholt.
Den här artikeln har tidigare publicerats på Gatukonst.se.
Visst har medicinska begrepp funnits, och visst finns laddade ord som fitta, som omväxlande kan användas som allt från skällsord till feministisk markör. Bland barn håller nyordet snippa på att bli lika självklart som snopp i vardagsspråket. Men kvinnors kön har historiskt tystats ner.
– Jag har växt upp med att det kvinnliga könet är någonting dåligt och fult, något som vi inte ska prata om och som inte ens finns, säger Carolina Falkholt.
Carolina Falkholt framför sin muralmålning på Malmö Studentkår. Foton: Kolbjörn Guwallius.
För dagen är hon i Malmö för att förvandla ”Sveriges fulaste studentlokal” med hjälp av en färgsprakande muralmålning. Jobbet är resultatet av en tävling och hon får betalt av en stor dryckeskoncern som hon har ett samarbete med och som hon formgett flasketiketter åt.
Flaskorna följer den karaktäristiska stil som Carolina Falkholt har utvecklat de senaste åren, men saknar kontroversiella detaljer.
Hon arbetar snabbt och intensivt, fyller väggen. En bakgrund bildas av ömsom darriga, ömsom säkra linjer. Nästa lager ger bilden skärpa och innehåll, och de breda dragen bakom blir till ett skimrande färgspektrum. Med hjälp av en skylift tar sig Carolina Falkholt från golv till tak, höger till vänster.
Trots de stora, detaljrika målningarna arbetar Carolina Falkholt nästan alltid utan skisser. Målningarna blir till som en del i ett flöde, berättar hon. Hon spelar elektronisk musik på hög volym och går helt in i målandet.
– Det är kostnadskrävande att måla som jag gör. Jag har alltid sökt tillstånd, för jag behöver tid. Och framför allt behöver jag en skylift, för jag vill måla uppåt. Jag får inte ut så mycket av att måla långt nere. Det är viktigt av politiska skäl att det är kvinnlig konst som tar plats.
Carolina Falkholt ser idag sin konst som en protest mot den patriarkala samhällsstrukturen. Men så har det inte alltid varit. Hon beskriver själv ett feministiskt uppvaknande genom egna erfarenheter som kvinna och konstnär – särskilt som kvinna och graffitikonstnär.
– Jag har inte alltid varit medveten om det. På ett plan, genom att jag varit utsatt för det. Men jag har inte förstått det förrän på senare år, för jag har inte trott att det kan vara så illa. Idag känner jag att det är viktigt att bryta igenom så många lager av motstånd som möjligt.
Hon är en av de mest kända svenska konstnärerna med rötter i graffitikulturen. Att hon gav sig på att måla graffiti från början tror hon delvis kan ha berott på att det var ett sammanhang där det fanns ett stort motstånd. Graffitin tog henne till New York och Köpenhamn, där hon delvis levde som hemlös innan hon landade i Göteborg och fick en dotter.
Ordleken bakom den feministiska spraykonst hon började utforska för några år sedan, då introducerad under etiketten grafitta, provocerar och sätter kampen mot normerna i centrum. Graffitikulturens machonormer utmanas, men också synen på kvinnors kön i offentligheten.
– Porren har ockuperat kvinnokönet under hela min livstid och gjort en väldigt stor och definitiv bild av det som är extremt kommersiell. Samtidigt är det väldigt smutskastat. Jag gillar inte att behöva skapa min egen sexuella uppfattning av verkligheten via en kommersiell industri.
I september hamnade Carolina Falkholts konst mitt i en debatt om gränserna för vad som är möjligt att göra. Bland hennes återkommande motiv finns väl synliga kvinnokön. Ett sådant var i centrum för en beställd målning av en elevskåpsvägg på nybyggda Söndrumsskolan i Halmstad. En kvinnokropp syns avtecknad rakt nerifrån, liksom liggandes i luften. Benen täcks av ett rutnätsmönster. En lokal politiker för Folkpartiet, Håkan Wallin, upprördes och gick till pressen.
Delmålning ur verket ”VadViVill”, 2013 av bland andra Carolina Falkholt. Clean, Ruskig, Artista, Pani och Jestr har också medverkat i olika delar av bilden. Utsmyckningsprojektet leddes av konstnären Pärra Andreasson och beställdes av Statens konstråd och Halmstads kommun. Foto: Michelle Roy.
– När jag såg den stora bilden av en skrevande kvinna i nätstrumpor, med slidan rakt emot betraktaren, reagerade jag som privatperson och vuxen. Det här är ändå en miljö där barn och ungdomar i åldern 12–16 år ska vistas varje dag, sa han till Hallandsposten.
Carolina Falkholt berättar hur upprörda insändarskribenter plockade upp på kritiken och höll med politikern, men att hon fick stöd från de flesta andra håll. Inte minst slöt beställaren av verket upp bakom henne.
– Den här folkpartisten blir ett exempel på mannen som köper bilden av det pornofierade kvinnokönet, säger Carolina Falkholt. Att han ser nätstrumpbyxor är så talande. Han blir en symbol för en man med för mycket makt som förtrycker kvinnor. Han blir en symbol för det vi mår dåligt av.
Stödet Carolina Falkholt har fått i debatten har varit viktigt för henne. Hon är glad över att så många har sagt ifrån.
– Nu är det nog. Det finns något som heter feminism och det är viktigt. Sluta förtrycka kvinnor. Jag tror inte att Håkan Wallin är medveten om barns tankar. Deras uppfattning om kön är betydligt mer aktiverad än vad han tror.
Även om eleverna till stor del har uppskattat målningen ser skolledningen en viss sprängkraft i den. Skåpet med själva snippan är det ingen elev som får, utan det har stått tomt sedan skolan invigdes.
– Det är verkligen symboliskt. Ett tomt skåp i mitten av en debatt som berör hela landet. Det är låda som innehåller någonting. Jag känner att den där lådan är min, säger Carolina Falkholt.
Några dagar efter intervjun får hon också själv nyckeln till det tomma skåpet. Nu är det hennes på riktigt. Kanske kommer hon att använda det på något sätt, kanske inte.
Ställer ut i Göteborg
I mitten av november ställer Carolina Falkholt ut i Göteborg under rubriken Min jävla fitta (Facebookevent). Hon har två veckor på sig och kommer att måla hela utställningsrummet, från golv till tak. För att vara en utställning på galleri låter det lite underligt. Det brukar gå att köpa konsten på gallerier.
– Jag kommer att sätta upp dukar som går att plocka ut in emellan och så kommer jag att måla över allting. Jag har inte gjort så förut.