Ibland är historieforskning trögt, fastän det handlar om modern tid. Att ta reda på under vilka omständigheter det blev tillåtet att måla på P-huset Anna i Malmö, Sveriges äldsta lagliga vägg, har varit höljt i dunkel. Tills nu.
Den här artikeln publiceras samtidigt på kolbjörn.se och gatukonst.se.
När jag skrev Sätta färg på staden försökte jag ta reda på när Sveriges äldsta lagliga vägg för graffiti, den på P-huset Anna i Malmö, etablerades. Det visade sig vara svårt. Den litteratur som i någon mån berör frågan svävar på målet. Staffan Jacobson skriver i Den spraymålade bilden att Malmö inledde en aktiv jakt på klottrare 1983, och nämner den lagliga väggen i samma mening. Årtalet nämns också på Wikipedia, medan andra källor har nämnt allt mellan 1980 och 1990.
Det enda som varit klart är att få riktigt har vetat. Flera kommuntjänstemän har gått bet när jag frågat, både på Parkering Malmö, som äger huset, och på gatukontoret, som i någon mån äger frågan och stod bakom att Malmös andra lagliga vägg vid Folkets Park invigdes hösten 2009. Inte ens Malmös mångårige stadsträdgårdsmästare Gunnar Ericson, chef för kommunens stadsmiljöavdelning, visste. Till slut fick jag ge upp och ange den mest troliga källan i boken.
Tänk att det är så svårt att hitta i närhistorien! För det är något konstigt med årtalet. 1983 var graffiti knappt känt i Sverige. Detta år och året efter var när SVT sände de första reportagen om graffiti, inklusive dokumentärfilmen Style Wars. Hade Malmö ett finger i luften och kunde känna av hur det blåste innan det började blåsa? Nog för att kommunen ofta är tidigt ute med saker, men det här var kanske lite väl tidigt.
Nej , en tanke som har väckts är att det faktiskt inte alls handlade om graffiti från början. Utan brigadmåleri. Att ge medborgarna ett demokratiskt klotterplank i kölvattnet av folkomröstningen om kärnkraft och sjuttiotalets politiska aktivistkonst. När den nya konstformen från New York sedan kom till Sverige togs väggen över av dem som började måla graffiti.
Och faktiskt: nästan. När Sindra Grahn från SVT:s Kulturnyheterna började rota i saken för ett reportage om Sveriges äldsta lagliga vägg som sänds inom kort, tog det skruv. Gunnar Ericson på gatukontoret fick frågan och blev sugen på att reda ut historien en gång för alla. Han ringde Nils Yngvesson, som var kommunstyrelsens ordförande på den tiden. Som var säker på att året var 1979.
Efter ytterligare efterforskningar fick Gunnar Ericson veta att det hela tiden hängt tidningsklipp från Skånska Dagbladet om historien hos Parkering Malmö. Så enkelt var det alltså.
1979 var året. Parkeringshuset Anna var nytt och skulle utsmyckas med ett beställt verk av konstnären Leif Svensson: runskrift i form av bilar och hjul. Men två väggar ville han inte göra någon konst på. Så här skrev Skånska Dagbladet:
”…nu är det meningen att allmänheten ska få [måla] på resten av ytorna … Denna rundhänthet mot det fria ordet härstammar inte från politikerna som sitter några hundra meter längre upp i Lugnet, utan det är en snilleblixt av arkitektbyrån Sten Samuelsson, som ritat huset, och konstnären Leif Svensson.”
Sedan tog det en tid innan väggen blev tillgänglig. Betongen skulle behandlas innan den kunde tas i bruk. Väl invigd hade Polisen inte tagit nyheten till sig utan grep ungdomar som helt lagligt målade på temat ”Kärnkraften och livet” – troligen inför den stundande folkomröstningen. Och fick förstås släppa dem igen.
– Från början blev jag ombedd att göra sådana ytor som det inte går att klottra på, sa Leif Svensson till Skånska Dagbladet. Men sådana ytor finnas inte, speciellt inte när folk använder sprayer. Så jag tyckte: låt dem klottra då, så ramar vi in det istället.
När graffiti några år senare kom till Sverige och det fanns en vägg där det var lagligt att måla vad som helst blev den nya konstformen det allt mer dominerande uttryckssättet. Men Sveriges äldsta lagliga vägg var alltså aldrig tänkt som en graffitivägg, utan som en vägg för alla möjliga uttryck. Och det går ju faktiskt att måla vad som helst även idag på den lagliga vägg som är äldre än svensk graffiti.
Nedan en bildkavalkad från P-huset Anna med bilder från 2007 till idag.
