På Grävseminariet kunde den hemlige gästen Vilks inte ta avstånd från en man som i hans närvaro liknat muslimer vid råttor.
Tillägg i oktober 2021
Detta är ett inlägg från 2016. Citaten kommer från min egen ljudupptagning som gjordes på plats. I efterhand kan det säkert te sig underligt att jag såg debatten om Lars Vilks yttrandefrihet som uttjatad. Då hade det länge pratats mycket om honom och nästan bara honom när yttrandefrihet skulle diskuteras, samtidigt som jag vid tiden upplevde att andra lika viktiga aspekter av försvaret av yttrandefriheten i världen glömdes bort.
Det här tillägget skrivs kort efter att Lars Vilks har gått bort i en bilolycka. Det är bedrövligt att han aldrig kunde återgå till ett liv i ”frihet”. Enligt bedömningen behövde han ständigt skydd av livvakter på grund av de oacceptabla hot han de facto varit utsatt för.
Förutom Muhammedkarikatyrerna och debatten kring dem samt uttalandena om muslimer som jag skriver om här minns jag honom kanske framför allt för konstverket Nimis vid Kullaberg, byggt av drivved under flera decennier i ständig kamp med myndigheternas byråkrati. Det är ett på flera sätt fantastiskt verk – kontextuellt, men också upplevelsemässigt. Men hans svävande uttalanden om muslimer är också en del av den kompletta bilden av honom, där han kunde gömma sig bakom en debatt om yttrandefrihet inom konsten för att hävda saker som andra hade kölhalats för.
Genom direkta frågor på scenen under Grävseminariet 2016, med fyra års betänketid sedan konferensen i New York, gavs han återigen chansen att ta avstånd från den islamofoba bilden av muslimer som några som ”sprider sig och förökar sig som råttor”, som hade uttalats av en annan talare där. Men i stället för att ta avstånd eller ens problematisera uttalandet lät han som att han omfamnade det. Han sa till och med att det fanns ”information” till stöd för det.
I den stunden lät han precis som vilken högerextremist som helst som hade börjat tro på den så kallade Eurabia-konspirationen, enligt vilken muslimer försöker ta över världen genom att befolka den. Det är synd att han aldrig behövde förklara sig fullt ut.
(Slut på tillägg)
Klockan fyra på Grävseminariets första dag görs ett sms-utskick: Lars Vilks är hemlig gäst på kvällens Late Night Show några timmar senare och gästerna måste ges särskilda förhållningsorder: inga väskor, inga jackor, det blir dubbel kontroll av Grävbiljetterna, dessutom id-koll och metalldetektorer.
Så här lever Lars Vilks. Alla publika sammanhang han besöker är högsäkerhetsarrangemang, alltsedan han blev lovligt byte för islamistiska terrorister efter teckningen av profeten Muhammed som rondellhund. På Gräv blir framträdandet förstås direkt en snackis. Själv har jag inget problem med att samtalet äger rum, men jag upplever Vilks som uttjatad och mindre relevant. Jag hade hellre sett ett intressantare samtal om något annat som dessutom sannolikt inte hade krävt samma trassel.
Janne Josefsson, som leder samtalet tillsammans med Belinda Olsson, har mötts av kritik under dagen. Flera »tunga, kända journalister« har klagat: varför utsätter man 700 människor för fara, varför stannar han inte hemma? Josefsson är bestört, ett Gräv ska stå upp för det fria ordet och yttrandefriheten – och så finns det journalister som inte vill att samtalet ska äga rum. Han uppmanar eventuella närvarande kritiker att komma fram och säga sin mening. Ingen kommer.
Men samtalet med Vilks tillför ingenting nytt. Det har bara relevans som manifestation: det här får vi prata om, ska vi kunna prata om. I övrigt blir det innehållslöst. Samma glidande svar som alltid, samma ovilja att ta ansvar. Josefsson tar upp tråden från när han själv för ett tv-reportage följde med Vilks till New York 2012. Vilks talade på en antimuslimsk konferens arrangerad av Sion (Stop Islamization of Nations) på årsdagen av elfte september.
– På konferensen pratade man om muslimer som om de vore icke-människor, säger Janne Josefsson.
Strax före Vilks tal i New York hade en man från Indien liknat muslimer vid råttor. Josefsson vill få ett svar på varför Vilks inte reagerade, vare sig i sitt eget tal eller på den långa festen efter. Istället var han bekväm med skratt och applåder.
– De använder aldrig våld, det är yttrandefriheten de använder sig av, försvarar sig Lars Vilks på Grävscenen.
– Den här mannen som liknar dem vid råttor, han säger inte att man ska utrota dem, han säger bara att de förökar sig och blir fler och fler, typ som råttor. Det är vad han säger, fortsätter han.
Belinda Olsson undrar vad det var som gjorde att Vilks inte ens ville säga ifrån.
– Han säger ju inte att de är som råttor, han säger att de förökar sig som råttor. Det finns ju en uppfattning om att muslimer rör sig, det finns information, och han överdriver det hela men man får ju komma ihåg att han har vinklat detta också så det är klart att det är aggressivt, svarar Vilks.
Inte med ett enda ord antyder Vilks att det skulle vara ett problem att jämföra en grupp människor med råttor och hur råttor förökar sig och sprider sig. Jag vill veta vad det är för »information« som Vilks menar motiverar sådana grova liknelser, men frågan om i vilken utsträckningen Vilks verkligen anser att muslimer i allmänhet är ett hot får inget svar. Ser Lars Vilks själv rentav människor som råttor? Ingenting tyder på att han ser uttalandet som problematiskt. Istället försvarar han det.
Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet och inbjuden för att debattera med Lars Vilks, tycker att han mumlar och är otydlig, att han kommer med nya förklaringar vid olika tillfällen. Hon sammanfattar varför hans konstprojekt är problematiskt:
– Jag tycker att det är viktigt att man ska kunna ställa upp och prata i alla sammanhang. Men det viktiga är vad man säger i mikrofonen. Om det här är ett ständigt pågående konstprojekt och du aldrig reagerar, så händer ingenting med konstverket till slut. Det blir väldigt monotont. Om allt du gör ska betraktas som konst så betraktar jag dig till slut som medlöpare, säger Åsa Linderborg.
Överst: Lars Vilks, Åsa Linderborg, Belinda Olsson och Janne Josefsson på Grävseminariets Late Night Show.
Mitten: Lars Vilks i vimlet före Late Night Show.